Idag har jag varit i Malmö på uppföljning från strålningen och blev godkänd *ler* Och det var faktist riktigt trevligt att få göra en utflykt, har saknat det. Min vän som ska börja sin strålning i morgon vill säkert ha sällskap en dag så då kan jag följa med och sen göra stan   

Det har varit riktigt blåsigt och snöigt idag så vi har har kasat och blåst fram, och tågen försenade som vanligt..........men vi kom hem *ler*

Jag har även varit på Nautilus idag och fått ett "litet"träningsprogram där jag skall börja träna upp kondisen. Och när vi ändå höll på så gjorde Micke (instuktören) ett kortare program för rygg, länd och mage..... men han påpekade även att jag skulle ta det lite lugnt *s* visst tyckte jag, det ska jag göra    

Det känns så skönt att få komma igång och jobba med kroppen och svettas lite *ler* så i morgon kör vi igång...... minst tre dagar i veckan med styrka och helst fem-sex dagar konditionsträning........puh låter mycket men jag lyssnar på min kropp.

Livet rullar på nästan som vanligt........ sorgen finns med mig hela tiden men jag föröker inte bry mig om den.......inte nu   vi tar det sen.

Jag föröker leva och må bra nu mens jag kan. Finns inte orsak att gräva ner sig.....än.

Igår var jag hemma hos min söta lillasyter och hjälpte henne lite med städning och ommöblering *ler* Vi fixade till köket och det blev riktigt bra   men när man börjar rota på ett ställe så kommer allt fram och vi fick stoppa oss själva annars hade vi rotat fortfarande *s*

Sonens farmor var snäll och lånade ut sin bil till (jag hade tagit tåget ner) oss så vi var iväg så Malin kunde veckohandlade och sen tog vi en snabbis på ÖB.....

När vi kom hem fikade vi med pågarna som kommit hem från skolan och sen korkade vi upp en flaska vin   Städningen gick som en dans *ler*

I morgon ska jag åka till Mas i Malmö på efterkontroll. Jag blev ju rätt bränd på ett par ställen men det har läkt riktigt bra så personalen blir säkert nöjd med mig.

Så nu har jag avklarat denna biten....... nu tar vi nästa *suck*

Borttagande av port och förminskning av det ena brösten. Fast det lär väl dröja ett tag till innan jag får ligga på op bordet. Skulle helst velat ha gjort det nu så man slipper bry sig mer........

Livet kan vara bra orättvist ibland.

Jag har nu blivigt opererad, fått cytostatica, strålning och läkarna säger jag är fri från cancern så då borde jag vara glad och se framemot en ljus vår. Och det gör jag oxså tro mig men den är nattsvart oxså tyvärr   

En av vår närmaste och käraste vän fick besked sent i höstat att han hade canser i magen och har nu gått på 3 cellgiftbehandlingar men det hjälper tyvärr inte. Så man har avslutat behandlingen och gett honom ett visst antal månader kvar här i jordelivet. Det gör så jävla ont i mig och jag är så trött på all denna sorg. Men för vännen och familjens skull ska jag vara stark för dem och finnas där och umgås med vännen så länge det går.

Men jag vet hur ont det gör eftersom jag förlorade en nära för ett antal år sen och jag saknar henne fortfarande. Men hon dog hastigt och jag hade inte fått prata med henne och umgåtts färdigt med henne.......

Men denna gång skall jag göra det, men man kan aldrig förbereda sig på vad som skall komma men jag får möjliheten att få tala om att jag älskar honom (på mitt vis)

Och jag har sagt det innan och gör det igen...... ta vara på den tid vi har nu. Sluta med alla måste och gå hem till en vän och fika en stund. Det betyder så mycket.

Sen jag blev sjuk har jag insett hur skör tråden är igenteligen och hur rädda vi skall vara om varann. Inte hålla på att käfta om bagateller   

Så även om jag och Peter fick detta tråkiga besked i fredes tog vi en tripp till Helsingör i går och intog en hel del öl/jäger på krogen Strandborg. En liten mysig krog med live musik hela em.

Vid hemfärden tog vi en omväg till Eslöv och våldgästa min syrra och hennes gubbe   Det var trevligt och där blev det lite vin. När vi sen fortsatte vår resa hem cyklade vi inom våra andra kära vänner och kollade hur det var med dem...... de har fått tillökning i sin familj med en liten gosse. Glädje mitt i all denna sorg.

Jag känner mig stressad i kroppen av att inte ha rutiner...... för det har jag inte nu. Inte ens sonen är hemma så jag kan följa hans rutiner med skolan  Inser att jag är en person som behöver rutiner för att må bra, inte för snäva rutiner men rutiner så att jag kommer upp om mornarna och rutiner med tider för när jag ska äta bla.

Kvällarna har jag rutiner *s* för då har jag tv  att följa.  

Tur sonen kommer hem på söndag *ler*

Idag ska jag ut och åka buss..... *ler* ska åka till en polare i Tormestorp. Får ju använda mitt månadskort så länge det varar och spara bensin *blink*

Nä det ska bli skönt när jag får börja arbeta så man kan få in rutiner och gå tillbaka till det normala........ vad det normala nu är. Rusa vidare i livet och inte stanna upp och njuta av tillvaron?? Nä jag vill inte tillbaka till det som var innan jag blev sjuk inser jag nu   Då arbetade jag nästan bara mina helger på gruppbostaden och resterande tid rusade jag runt som HSO(huvudskyddsombud) och RSO(regionaltskyddsombud) och besökte arbetsplatser mm. Stötte nästan bara på problem i arbetsmiljön ute på olika arbetsplatser..........Almenackan var överfull och jag pressade in så mycket jag kunde och andades inte. Likadant var det när jag smällde ryggen.... då rusade jag iväg och andades inte heller. Så har jag lärt mig något av detta ????????? Får hoppas detta..........

Men jag måste erkänna att jag kände hur pulsen började stegras när jag talade om på Kommunal att jag skulle börja så smått igen..... ärendena började dyka upp och folk pratade mycket problem med mig........så jag tror att om jag inte skärper mig rusar jag iväg och njuter inte av tillvaron. Vad ska jag göra för att det inte ska bli så igen????

Heltid är min tjänst på men jag bör kanske inte fylla min almenacka fullt ut och   skall se till så att jag är på min arbetsplats mer än vad jag var innan.

På gruppbostaden mår jag bra och rusar inte fast vi har mycket att göra, där kan man inte stressa utan de som bor där gör allt i sin egna takt....... Låter dummt men ska bli skönt att komma igång med helgerna med *ler*Även om man arbetar mycket ensam då, så innfinner sig lugnet över hela stället (oftast) och man kan umgås på ett annat vis.

Är van vid att arbeta helger, det har jag gjort sen ca -83 och jag skulle inte kunna tänka mig må-fre. Fridagarna mitt i veckan är guld värt för mig, då kan man göra alla ärendena och på helgen kan man slappa   

Yes... jag är klar med strålningen och doktorn var nöjd med resultatet    Gud vad det känns skönt men ändå vemodigt på ngt vis. Det har varit fem intensiva veckor där man inte tänkt på ngt annat än att hålla tiderna till buss och tåg, och nu............ jag vet inte riktigt vad jag skall göra.........

Funderat mycke på vad min handläggare sa igår från Fk och jag är inte riktigt överrens med henne. Doktorn nere i malmö tyckte inte heller som henne utan han sa att det var mitt beslut hur jag vill börja arbeta och sa att jag är symtomfri från strålningen om 14 dagar. Men då tänkte han iof inte på att jag gått hemma i nästan 8 månader och då även gått på cellgifter.

Men jag är bara sjukskriven till den 28/2 och det är läkaren på kirugen i Kristianstad som skall ta över nu så jag ska faktist ringa dem på måndag......behöver prata lite med dem omspolniongen av porten. det ska göras var 6 vecka och det ska då göras nästa vecka......

Men 15 dagar framåt skall jag ta det lugnt och bara njuta av min lediga tid och låta kroppen läka *ler*

Jag hade bestämmt mig för att börja arbeta den 1/2 på halvtid ......... men det tyckte inte fk   Hon tyckte jag skulle vara försiktig och starta på 25% istället och inte förrän vi hade träffats och lagt upp en strategi på hur det ska göras........ En månad på 25 och en månad på 50 % Och vi ska inte träffas förrän den 8;e feb *suck*

Men jag förstår vad hon säger, jag har själv varit orolig om jag skulle orka med att komma igång.......

Jag känner i min kropp att den inte repat sig fullt ut från cellgifterna än. Vad de sen talat om för mig på strålningen, tar det tid innan kroppen repar sig från det. Så....... jag ska ta det lugn   

Under denna period jag varit sjuk har jag träffat otroligt många människor. Och alla har de tagit hand om mig så att jag skulle må så bra som möjligt i denna hemska sjukdom.

 Inte bara på behandlingarna har jag träffat människor utan det har varit på tågen, stationerna och bussarna...... Många har man kunnat prata med och det är otroligt vad det finns folk ute i vår avlånga land som delar med sig av både det ena och det andra *ler* Om man är trevlig själv hittar man oftast de trevliga personerna oxså....... Det kommer jag faktist att sakna när jag inte ska resa mer . Mina arbetskamtaret brukar säga att jag kan prata med vem som..... är vi på maxi brukar de hitta mig i samspråk med någon jag känner ...tror de... men personen är helt okänd för mig, vi började bara prata *ler*

Jag föröker vara trevlig, det värsta jag vet är sura kärringar och gubbar *ler* men man blir väl sådan själv en dag    

I morgon är det min sista strålning och mina föräldrar skall följa med mig till Malmö. De vill bjuda mig på lunch och en öl ute......trevligt.

 Kommer säkert att kännas konstigt på måndag när jag inte skall iväg *ler* Men samtidigt känns det skönt att slipa åkandet.......

Jag har riktig otur när det gäller tåg och bussar. Jag tror inte att något av de har hållt en tid den sista veckan.
Både torsdag och fredag förra veckan var de sena på båda hållen....... hem bryr jag mig inte så mycket men när jag ska till strålning tycker jag det är lite tråkit när jag inte kommer i tid.
Jag hatar när människor inte kan hålla tiden därför försöker jag själv vara ordentlig och hålla den *ler*

I helgen när jag åkte till Sthlm var tåget sent både upp och ner.......*suck*

I morse kom jag för sent till strålningen pga av tåget   Efter strålningen skulle jag åka till AVD i Lund och hoppade på pendeln , den skulle precis gå när jag gick förbi och då slapp jag ett byte. Och vad händer..... jo bussen strular   Fast det var inte så farligt men det tog lite längre tid än räknat. *suck* Vilken otur jag har *s* men jag har ju inget annat för mig och det är rätt roligt att åka runt och testa kollektivtrafiken.......Synd det är så dyrt och att man får vänta en del annars hade jag nog åkt mer och inte tagit bilen.

Som sagt i helgen var jag i Sthlm och tittade på Riverdance...... jag säger bara WOW...... De är helt fantastiska och man kan inte se sig mätt på dem. Synd att det var sista framträdandet   Men vill man kan man ju titta på Lord of the dance, de är i Lund nu i februari.

Härligt att vara i huvudstaden igen *ler* blir väl mer av det nu när jag är slutbehandlad. Min syster och svåger var med mig upp i våras och de vill säkert göra en tripp igen till våren. Då åkte vi mjölkatåget upp och det var riktigt trevligt....... lite gott tilltugg och dricka så gick resan som en dans *ler*

Nu är det bara fyra dagar kvar av min strålning sen är detta slut *myser* Tyvärr har jag fått lite men av strålningen och det börjar inte bli bättre för att strålningen slutar utan det blir lite sämre innan det vänder........tyvärr.....

Men har jag kommit så här långt så är en mycket irriterad, halvsårig och röd armhåla ingenting *ler*

Nu är det bara sex dagar kvar av min strålning och jag hoppas innerligt att min armhålla håller   Baddar och smörjer för glatta livet *s*. Men efter nästa vecka ska hela min kropp få vila från allt som den fått utstå med nu i etthalvår.........

Men...... jag hoppas det var fler än jag som tittade på programet "Kvinnan med jättebenen" igår........ Benen vägde nästan 100 kg och var enormt stora (ska inte klaga på mina lår)
Jag tycker de flesta ska ta sig en funderare på vad man håller på med i livet och varför vi rusar fram och inte saktar ner istället och försöker umgås lite mer ....... ??

Jag har skrivigt det en gång innan men gör det igen..... jag är lyckligt lottad som "bara" har haft bröstcancer. Det finns så många därute som aldrig blir friska. Jag har blivigt av med ett halvt bröst.... so watt! Jag är fortfarande rörligt och arbetsför fullt ut.......

Sluta att gnälla folk för det lilla minsta.

Men som jag sa till min syster, det är nog kanske lättare att tänka så när man har haft en så svår sjukdom än om man inte har haft det..... jag vet inte.

Iallafall så har jag varit hemma hos min kära lillasyster och tagit en fika idag. De har ett stort stort hus, två busiga pågar och båda arbetar så hon känner att hon inte hinner få iordning där hemma, så jag har erbjudigt min hjälp   Hon vet inte vad hon gett sig in i *s* Jag är så sugen på att hjälpa henne förändra lite *ler*

I morgon är friden slut, då kommer sonen hem *ler* Sen ska han sova hos mormor på lördag för jag ska resa till Stockholm och titta på Riverdance på Lördag   

Och här kommer fotona på det gamla köksbordet och det nya *ler*